Kan en revisor vara oberoende? Spelar moral och etik någon avgörande roll vid olika ställningstagande gentemot klienten? Dessa frågor förekommer ofta i diskussioner om revisorer och har blivit allt större efterhand som behoven av tillförlitlig information har ökat hos bland annat investerare. Trots att det varje år upprättas många tillförlitliga årsredovisningar har ett antal skandaler i vår omvärld lett till att revisorernas oberoende har ifrågasatts. Mycket uppmärksamhet har riktats mot både redovisningsprinciper och revision men också bidragit till ett ifrågasättande av revisorns funktion som oberoende, opartisk, objektiv och trovärdig ”granskare”.

Vårt syfte med uppsatsen var att undersöka om det fanns någon skillnad mellan hur revisorer på ett antal revisionsbyråer hanterar oberoendefrågor samt om deras moral hade någon avgörande betydelse vid olika ställningstagande. Utifrån fem olika ”oberoendehot” presenterades 10 fall som beskrev olika situationer som en revisor kan ställas inför mot sina klienter. Vi genomförde vår undersökning med hjälp av personliga djupintervjuer.

Vi förväntade oss inte några stora skillnader i revisorernas svar utan vi trodde att de i princip följer samma regler och riktlinjer. Det har dock visat sig att det förekommer avvikelser i fyra av de tio fallen, vilket vi tycker är förvånande.

Införandet av analysmodellen har stärkt revisorernas medvetenhet ytterligare i och med att de inför varje nytt uppdrag måste dokumentera sitt oberoende. I många frågor och ställningstaganden har moralen en avgörande betydelse för hur man som revisor agerar.

Vi kan i vår undersökning påvisa att det förekommer skillnader mellan de olika revisionsbyråernas sätt att hantera oberoendefrågorna.