Institutionellt ägande – Ägaransvar eller ägarinflytande? Det institutionella ägandet har ökat dramatiskt under de senaste åren, vilket i Sverige lett till många debatter då institutionella ägare inte anses utöva vad som benämns ”ägaransvar”, det vill säga utöva aktivt ägande. Då det finns olika sätt att definiera ”ägaransvar” och ägaraktiviteter saknas det teorier som kan förklara vad ägare gör när de äger. Av särskilt intresse är fondbolagen, då de förvaltar en betydande andel av svenska folkets sparmedel. Syftet med denna uppsats var att genom teori och empiri förstå hur fondbolagen utövar sitt ägande och utifrån det skapa en teori som förklarar varför de agerar som de gör. För att göra detta antog vi en induktiv, teorigenererande, ansats med inslag av Grundad Teori. Vi hade dock en viss förförståelse, en referensram, för hur fondbolagen utövar sitt ägande. Denna referensram utgörs av en av oss framtagen aktivitetsbarometer som visar vilka ägaraktiviteter som finns. Vårt urvalsunderlag var svenska fondbolag och vårt val av fondbolag skedde utifrån principerna om teoretisk avsikt och relevans.

Vår analys resulterade i en reviderad aktivitetsbarometer och tre faktorer som förklarar varför fondbolag äger som de gör; nytta överstiger kostnad, möjlighet att påverka och legitimitet. Utifrån aktivitetsbarometern och dessa tre kategorier utformade vi sedan hypoteser som kan förklara varför fondbolagen äger som de gör.

Vi har med vår studie definierat begreppet ägaraktivitet och ”ägaransvar”, varför vi vill hävda att debattens oro för det ökande institutionella ägandet, vad gäller fondbolag, är obefogad.