Nationella utvärderingar har visat att läsförmågan hos svenska elever har minskat och vi upplever ofta specialundervisningen som om den försöker reparera istället för att förebygga. Studiens syfte var att beskriva pedagogers tankar och kunskaper om det förebyggande arbetet med läs- och skrivsvårigheter i förskola, förskoleklass och år 1 samt kartlägga språkmiljön i de olika pedagogiska verksamheterna. Enligt litteraturen är det viktigt med en medveten språkstimulans redan i förskolan för att göra barnen språkligt medvetna. Språkmiljön stödjer och stimulerar barnens språkutveckling då den erbjuder god tillgång på litteratur, pennor, papper och ordbilder.

Den empiriska delen utfördes med en kvalitativ halvstrukturerad intervjumetod samt genom observation av språkmiljön. Målgruppen bestod av pedagoger från förskola, förskoleklass och år 1.

Resultatet visade att pedagoger i förskola och förskoleklass ansåg att de inte hade tillräckliga kunskaper inom läs- och skrivområdet. I förskolan fanns inte någon medveten planering då det gäller språkstimulans. I förskoleklassen förekom oftast planerade aktiviteter och i år 1 var nästan hela dagen planerad. Högläsning var ett viktigt dagligt inslag. Pedagogerna såg sig som förebilder och menade att barnen hade stor betydelse för varandra. Pedagogerna i förskola och förskoleklass hade en vision om att samarbetet mellan alla verksamheterna borde utvecklas. Språkmiljön vad det gäller pennor, papper och rolleksavdelning var god. Böcker, bokstäver, ordbilder och texter fanns ett fåtal på flertalet ställen. Mer kunskap, struktur, tidiga insatser, en samsyn mellan verksamheterna och ett utvecklat relationellt tänkande skulle kunna minska antalet specialpedagogiska insatser vilket gynnar både barnet, skolan och samhället.