Det är lätt att fokusera på elevers brister och den specialpedagogiska traditionen finner vi inom det kategoriska perspektivet, där eleven anses inneha problemen. Syftet med denna uppsats är att studera om skolan tillvaratar elevens förmågor samt om de har en helhetssyn på eleven, även när åtgärdsprogram upprättas. För att uppnå syftet ställde vi frågan: Utgår pedagogerna från elevernas förmågor då de upprättar åtgärdsprogram? Om så är fallet hur används dessa förmågor i då åtgärder och metoder planeras. För att finna svar på detta studerade vi 32 primära och verkliga åtgärdsprogram. Inspirerade av den hermeneutiska tolkningsmetoden ställde vi frågor om och till dokumentens delar och helhet. Vi fann att förmågor beskrevs i merparten av åtgärdsprogrammen även om de inte alltid användes i planeringen av åtgärderna. Åtgärderna, som mestadels var kompensatoriska, riktades alltid mot eleven och i en del fall även mot föräldrar och arbetslag. Inte i något åtgärdsprogram riktades åtgärder mot organisationen.