Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka specialpedagogens arbetsuppgifter i förskolan och grundskolan, sedda ur andra pedagogers synvinklar. Vi har valt att fokusera på handledning och det förebyggande arbetet kring barn i behov av särskilt stöd. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om förhållningssätt, integrering, inkludering samt segregering. Denna undersökning är en semistrukturerad intervjumetod, utförd i två olika kommuner där målgruppen är nio lärare i förskolan samt nio lärare i grundskolan. Specialpedagogens arbetsuppgifter är att undervisa, utveckla, utreda samt rådgiva. Detta görs inom områden på individ-, grupp- och organisatorisk nivå.

Studiens resultat visar att handledning och konsultation har stor betydelse vid utveckling av professionen. Bollplank och tipstant är de begrepp som förekommer i handledningssammanhang i vår undersökning i grundskolan. I förskolan talar lärarna om att bli bekräftade av specialpedagogen. Specialpedagogens viktigaste arbetsuppgift i förskolan är att handleda medan det i grundskolan är att undervisa.

Resultatet pekar även på att specialpedagogen inte har samma förutsättningar i de båda skolformerna. I förskolan arbetar specialpedagogen utifrån ett relationellt perspektiv medan grundskolan fortfarande har kvar mera av det kategoriska perspektivet. Att det relationella perspektivet råder i förskolan kan bero på att där inte finns några uttalade förväntningar på specialpedagogen där denna har en relativt ny yrkesroll. I grundskolan har specialpedagogen en uppgift som mer liknar den gamla speciallärarens arbete, vilken är att sätta in stödåtgärder då målen ska uppnås, samt att fylla i kunskapsluckor. Förskolans arbetssätt genomsyras av ett förebyggande förhållningssätt, vilket även finns till viss del i grundskolan men för de flesta är det omedvetet. Alla vill barnen och elevernas bästa men resurserna räcker inte till.