Ett uttryck som ofta träffas på i skolvärlden är barn i behov av särskilt stöd. Barnens svårigheter förklaras med att de är i behov av särskilt stöd. Föreliggande studie syftar till att få förståelse och kunskap om vilka barn skolpersonal i en kommun, anser vara i behov av särskilt stöd. Studien avser att undersöka hur personal med olika yrkesbakgrunder från förskoleklass till år nio samt rektorer definierar och reflekterar kring begreppet särskilda behov. Målgruppen består av pedagogisk personal från förskoleklass till år 9, samt rektorer. Den empiriska delen av uppsatsen är utförd med kvalitativ semistrukturerad intervjumetod, där vi också gör en jämförelse mellan rektorer och pedagogers svar på intervjufrågorna.

Resultatet i kommunen åskådliggör med härledning till tidigare forskning att pedagogerna har ett övervägande kategoriskt synsätt, medan rektorerna har ett relationellt synsätt på barn i behov av särskilt stöd. Den specialpedagogiska undervisningen bestod till stor del av små undervisningsgrupper, men det finns också tankar om hur den specialpedagogiska organisationen kan se ut. Resultatet visar även brister och oklarheter i organisationen, angående vem eller vilka som avgör resursfördelningen när vi talar om barn i behov av särskilt stöd.