Syftet med studien är att genom en demokratiaspekt synliggöra de faktorer unga anser vara avgörande för att de skall uppleva ett reellt inflytande över beslut i frågor som rör dem.
Det är en kvalitativ studie med ett explorativt tillvägagångssätt som bygger på gruppintervjuer med ungdomar, deltagande observationer och sekundära källor av statistiskt material och utredningar från Ungdomsstyrelsen. Dess teoretiska utgångspunkter tas i makt och demokrati genom framförallt Giddens, Baumann och Bourdieu. För analysen av det empiriska materialet har symbolisk interaktionism och Asplunds teorier om social responsivitet använts.
Situationerna som behandlas omfattar det som ungdomarna själv har ansett viktiga men innehåller inte frågor som berör hem och familj.
Den demokratiska aspekten är tydlig. Genom regeringens proposition om en speciell ungdomspolitik lyfter man fram vikten av tillgång till verklig makt och rätten till välfärd. Många vuxna har genom sitt arbete uppdraget att realisera målen med propositionen.
Mot denna politik ställs det jag uppfattar vara en vanlig åsikt, ungdomar idag är inte intresserade av politik och vill inte vara delaktiga. Alla undersökningar jag funnit som gjorts i frågan säger något annat. Unga idag vill vara med och påverka, en majoritet uppfattar allmänna val som det bästa sättet att påverka i samhället. Giddens skriver att vi måste demokratisera demokratin och ställer sig frågan om vi kan göra demokratin transnationell i ett alltmer globaliserat samhälle. Putnam talar om att grunden för en fungerande demokrati ligger i det civila samhället. Barber undrar hur det ska gå med demokratin när friheten att välja ligger i valet var man skall spendera sina pengar. Den gemensamma frågan för dem alla är, enligt min tolkning, hur ger vi medborgarna i ett land den demokratiska bildning som behövs för att fortsätta ha levande demokratier, hur demokratiserar vi demokratin? Arbetets, dvs. mitt svar på frågan är att vi måste vårda de demokratiska förutsättningar vi har. Vuxna kan skapa goda förutsättningar genom att våga dela med sig av makten, våga ta diskussioner och att bli ifrågasatta. Det som Putnam beskriver, hur medborgarnas vana att diskutera, argumentera och kompromissa i olika sammanhang tydligt har att göra med hur väl en demokrati fungerar, är i ett mikroperspektiv precis det som ungdomarna beskriver. När de upplever att de har inflytande är de innefattade av Asplunds responsorium och social responsivitet. Det är tillfällen av samtal som sker i ögonhöjd mellan de inblandade.
2005.