Ett företags årsredovisning är oftast intressenternas och framförallt ägarnas enda sätt att få en uppfattning om företagets aktuella ekonomiska ställning och i viss mån av den framtida. Därför gäller det att den ger en så rättvisande bild som möjligt. Ett sätt att få företagen att tydliggöra denna är införandet av den Europeiska standarden IFRS. Vi valde att studera hur införandet av IAS 19, kan medföra ändrat agerande hos företagsledning angående redovisningen av ersättningar till anställda. IAS 19 har införts i Sverige dels genom ändringar i Årsredovisningslagen, och dels genom Redovisningsrådets rekommendation 29. Innebörden med IAS 19 är att ge en skärpning av upplysningar om ersättningar till anställda samt ett nytt sätt att beräkna pensionsskulden, detta tillsammans ger en mer rättvis bild av företaget.

Agentteorin och positiv redovisningsteori hävdar att det kan uppstå konflikter på grund av separationen mellan ägarskap och kontroll, med hänseende på skiljaktiga preferenser. Om agenten ges ett val mellan redovisningsprinciper säger teorierna att agenten kommer att välja det alternativ som passar denne bäst, vilket inte nödvändigtvis passar principalen bäst. Detta agerande kan leda till en minskad rättvisande bild och ifrån dessa teorier härledde vi fyra mothypoteser.

Tolkningen av svaren på frågorna visade på att vi kunde falsifiera tre av våra fyra mothypoteser. Den fjärde kunde inte falsifieras på grund av otillfredsställande bevisning. Trots att våra mothypoteser falsifierades iakttog vi vissa tendenser till att det ändå finns ett motstånd mot att uppfylla dessa krav på ökad rättvisande bild, som man bör vara medveten om och beakta.