När ett företag råkar i ekonomisk kris ställs ofta revisorn inför nya eller ändrade förutsättningar. Revisionen kommer att bli mera omfattande, och revisorns ställningstagande vid olika bedömningar kommer att påverkas. Påverkan kan bero på olika faktorer. Bland annat kan en revisors personliga riskbenägenhet avgöra huruvida denne ska våga gå över gränsen från sitt revisionsuppdrag till rådgivning.

Enligt ABL 13 kap ska kontrollbalansräkning upprättas när det egna kapitalet är förbrukat till hälften (ABL 13:12), men även om företaget saknar utmätningsbara tillgångar (UB 4 kap). Frågan är vad revisorn är skyldig att göra och vilka åtgärder han/hon bör vidta när det egna kapitalet visar sig vara förbrukat till t ex 47 %.

Syftet med vår uppsats var att utreda om en ekonomisk kris hos ett klientföretag påverkar revisorns beslutsfattande vad gäller åtgärder som bör vidtagas för att häva krisen, samt vilka faktorer som är av betydelse för detta beslut.

Med utgångspunkt från den institutionella teorin skapade vi vår egen teori. Med hjälp av denna modell har vi utvecklat hypoteser om vilka faktorer som påverkar revisorn. En survey undersökning gjordes där vi ställde frågor till 100 auktoriserade och godkända revisorer.

Vår slutsats är att den ekonomiska krisen hos klientföretaget kombinerad med andra faktorer, såsom omgivningen krav, lagstiftningen, ledningens kunskap, krisens längd och individens kön, påverkar revisorns ställningstagande. Det finns alltså ett orsakssamband mellan krissituationen och revisorns agerande.