Detta examensarbete handlar om den icke-verbala kommunikationen mellan pedagogen och barnet i förskolan. Syftet med arbetet var att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter pedagoger har av den icke-verbala kommunikationen i samband med konfliktsituationer mellan den vuxne och ett barn. Avsikten var även att undersöka vad pedagogerna uppfattar som viktigt när det gäller icke-verbala signaler i konfliktsituationer, samt hur de använder eller skulle kunna använda sin kropp som ett redskap i dessa situationer.De teoretiska utgångspunkterna har drag av det socialpsykologiska perspektivet och delar av arbetet stöds på Brodin och Hylanders tolkningar av Sterns teorier och texter om barns självutveckling. Min undersökning gjordes med hjälp av kvalitativa intervjuer. Fem pedagoger fördelat på två kommuner intervjuades. I resultatet framkom det att pedagogerna anser att det är viktigt med ögonkontakt, att verbalt språk och kroppsspråk stämmer överens, samt att det är viktigt att vara i jämnhöjd med barnet. Det framkom även att pedagogerna använder sig själva som verktyg hela tiden de är tillsammans med barnet.