Syfte

Syftet är att undersöka gällande rätt, befintlig lagstiftning och utifrån dessa se hur domstolen värderar gärningspersonens uppsåt. Jag vill även se hur uppsåtet i sin tur påverkar straffpåföljden. En komplikation jag även stötte på var vilken bestraffningsrätt Skatteverket har, sett till lagen och till legalitetsprincipen. Hur kan staten delegerar ansvaret till ett statligt verk? Hur är det förankrat i lagen, rättssäkerheten och i demokratin?

Metod

Jag kommer att tolka och systematisera gällande rätt utifrån rättsdogmatiken, med utgångspunkt i Aleksander Peczeniks tolkning av den allmänna rättsläran.

Slutsats

Jag kom fram till att det råder diskrepans mellan doktrin och praxis, men att den lag som tillämpas är att anse som gällande rätt. När domstolen värderar gärningspersonens uppsåt tillämpas inte doktrinen, istället finns det processuella tillvägagångssätt, för att uppnå en neutral hållning i uppsåtsprövningen. De subjektiva rekvisiten tillämpas inte och borde heller inte prägla doktrinen.

Dessutom har jag försökt att belysa skattetilläggets roll med hänsyn till rättssäkerheten, efter att Europadomstolen och HD har fastslagit att skattetillägget är att betrakta som ett straff, och inte en avgift. Skatteverket är inte en bestraffande organisation, ändå har Europadomstolen och HD fastställt att skattetillägget är ett straff. Jag anser att legalitetsprincipen och rättssäkerheten förloras genom ett sådant förfarande.