Mervärdesskatt är ofta förknippat med att det är krångligt och svårt att hantera. Därtill finns det olika mervärdesskattesatser att använda, beroende på vilken affärsverksamhet ett företag bedriver och vilka varor och tjänster som företaget tillhandahåller sina kunder. Vidare om ett företag i sin tur när det handlar i eget namn, också köper in varor och tjänster från andra näringsidkare där ett resemoment ingår, så kan även beskattningssättet skilja sig åt. Antingen ska ett företag använda sig av allmänna bestämmelser avseende mervärdeskatteberäkning eller ska företaget, om det klassificeras som ett reseföretag, beskattas enligt särskilda marginalbestämmelser avseende mervärdesskatt.

Syftet med uppsatsen är att försöka undersöka vad som krävs för att ett företag och dess tjänster ska kategoriseras och beskattas enligt de särskilda reglerna, dvs. resetjänstbeskattning. Att försöka få en uppfattning om var gränsen går mellan de allmänna reglerna i ML gentemot de särskilda reglerna för resetjänster. Vilka faktorer det är som är avgörande för vilket sätt som blir aktuellt. Vidare även att få en inblick hur detta beskattningssätt upplevs hos ett företag samt också få information från Skatteverket och deras syn på detta beskattningsätt.

För att kunna uppnå mitt syfte med uppsatsen på bästa sätt, har jag som utgångspunkt använt mig av en rättdogmatisk metod. Med andra ord har jag använt mig av lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin för att kunna fastställa gällande rätt. Jag har även valt att intervjua ett företag som hamnat i ett gränsdragningsfall angående vilket beskattningssätt som gällde för deras specifika företag. För att få ytterligare information, från ett annat perspektiv än från företagets, har jag även intervjuat en person från Skatteverket som handhar olika resetjänstfrågor.

Uppsatsen har kommit fram till att ett företag måste uppfylla vissa grundkrav för att det överhuvudtaget ska anses som ett reseföretag och därmed bli föremål för marginalbeskattningen. Dessa grundkrav är, som nämnts innan, att företaget ska handla i eget namn samtidigt som det förvärvar varor och tjänster från andra näringsidkare där ett resemoment ingår. Ur rättsfall att döma förekommer det ändå svårigheter med att bedöma om en resetjänst föreligger eller inte. Således är det inte alltid självklart att veta om de allmänna mervärdeskattereglerna ska gälla eller de särskilda med marginalbeskattningen. Vidare, och som rättsfallen också gett bevis på, är fastän ett företag får klassificeringen resetjänst så kan det ändå uppstå problem med vad som ska ingå i det s.k. beskattningsunderlaget för de särskilda reglerna. Även här är det olika faktorer som spelar roll och måste tas hänsyn till.

Jag hävdar att det inte finns en självklar gränsdragning för att avgöra om ett företag utför resetjänster eller inte. Följaktligen inte heller om de särskilda reglerna för dessa resetjänster är gällande eller de allmänna reglerna för mervärdesskatt. Jag vill påstå, och det visar återigen rättsfallen bevis på, att det är olika omständigheter eller faktorer som avgör vilket beskattningssätt som ska gälla. Därutav är det svårt att svara på var gränsen går utan det måste avgöras och bedömas från fall till fall.