Vi valde att i vår uppsats behandla ämnet gåva och vårt syfte var att definiera vad som är en gåva, både civilrättsligt och skatterättsligt. Vi har använt oss av den traditionella juridiska metoden och utgått från den rättsdogmatiska ansatsen.

På senare tid har man konstaterat att det inte finns något enhetligt sätt att definiera gåva i alla civilrättsliga sammanhang, utan det beror på i vilken situation transaktionen sker. Dock återkommer tre olika rekvisit hos transaktioner som kan anses vara gåva. Dessa är förmögenhetsöverföring, frivillighet och gåvoavsikt.

Begreppet gåva är hämtat från civilrätten och den civilrättsliga definitionen får betydelse även för skatterätten. Man brukar säga att det civilrättsliga begreppet bildar en yttre ram för det skatterättsliga. Alltså måste en gåva, för att komma till stånd skatterättsligt, föreligga civilrättsligt. Skatterättsligt brukar man dock komplettera med ytterligare ett rekvisit, detta är skatteförmågeprincipen.

Ett specialfall som inte betraktas som en benefik transaktion är remuneratoriska gåvor. En remuneratorisk gåva är en gåva som ges som ersättning för ett utfört arbete eller en utförd arbetsprestation. Speciellt utmärkande är detta när en arbetsgivare ger en anställd en gåva, i regel betraktas detta alltid som remuneratorisk gåva.

Vi har kommit fram till är att det beror på i vilken situation en transaktion sker om den ska betraktas som en gåva eller ej, dock måste de tre rekvisiten vara uppfyllda för att det skall bli tal om en gåva. Skatterättsligt tillkommer ytterligare ett rekvisit, detta rekvisit är skatteförmågeprincipen.