Denna uppsats behandlar tillämpningen av lagen (1989:479) om ersättning för

kostnader i ärenden och mål om skatt, mm. Uppsatsens syfte är mot bakgrund av

regelverket i ersättningslagen, förarbetsuttalandena samt tillämpningen analysera

vilka kostnader som ersatts i ärenden och mål om skatt. Vi har huvudsakligen

koncentrerat oss på frågeställningen: Vilka kostnader ersätts i ärenden och mål om

skatt? Av ålder gäller regeln i svensk rätt att en enskild själv svarar för sina kostnader

i förvaltningsärenden. Denna regel gäller alltjämt i ordinära skattetvister inför

domstol. Den enskilde förutsätts medverka i förfarandet på egen bekostnad som

medborgerlig skyldighet. Det kommer därför inte i fråga att det allmänna skulle ge

ersättning för kostnader i samband med det vanliga deklarationsbestyret och vad som

direkt sammanhänger därmed. Regler om ersättning till den enskilde har utformats

som undantagsbestämmelser. De tar sikte på fall där någon åsamkats kostnader utöver

vad som skäligen kan begäras av honom. Den enskilde som haft kostnader för ombud,

biträde, utredning eller annat i ett ärende eller mål om skatt, vilka skäligen behövts för

att ta till vara hans rätt skall efter framställning, beviljas ersättning för kostnaderna.

De alternativa förutsättningarna som berättigar till ersättning är om den skattskyldige

helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden, ärendet eller målet avser fråga som är

av betydelse för rättstillämpningen eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Vi har använt oss av den rättsdogmatiska metoden, vilket innebär att man gör en

systematisk kartläggning av gällande regler. I uppsatsen försöker vi även urskilja de

områden där det finns eventuella brister i ersättningslagens tillämpning och bedöma

om inte rättssäkerheten blir lidande till följd därav. Vi ser på lagens tillämpning ur ett

rättssäkerhetsperspektiv och jämför hur rättspraxis på ersättningslagens område är

förenlig med de principer som gäller i en demokratisk rättsstat. Slutligen analyserar vi

om det finns avvikelser från fundamentala principer och ger några förslag på hur

dessa kan förbättras. Våra förslag är att både domstolar och Skatteverket bör ha en

mer aktiv roll och att avgörandena skall vara väl motiverade.