Syftet med vår uppsats är att undersöka om det finns ett hot för revisorn vid självgranskningen av en apportemission att hamna i en beroendeställning. Samtidigt vill vi undersöka hur revisorns oberoende upplevs och uppfattas i olika situationer vid apportemission, samt om detta kan leda till en exploateringsrisk för nyägare och minoriteten. För att uppnå vårt syfte genomförde vi intervjuer med revisorer, gamla ägare, nya ägare och minoriteter.

Ur agentteori härleds våra tre modeller. Vi tittar på revisorn dels som agent åt principalen och dels som en oberoende yrkesutövare. Dessa modeller är: självgranskningshot, nyägarexploateringsrisk och minoritetexploateringsrisk.

Empirisk fakta från de tio intervjuerna analyserades och vi fann att det kan finnas en risk för självgranskningshot då revisorn granskar sin egen granskning vid årsbokslutet. Analysen tyder även på att det kan finnas en risk för exploatering för både nyägare och minoritet.

Vår slutsats är att en lagändring skulle lösa problemen med självgranskningshotet och minska risken för nyägar- och minoritetsexploatering.