Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur ett urval svensklärare på högstadiet förhåller sig till grammatikundervisningen i svenska språket. I forskning hävdas att grammatikundervisningen fortfarande präglas starkt av traditionella drag med fokus på mycket undervisningstid, språkets minsta delar, formell färdighetsträning, standardisering av skriftspråket, närhet till läroböcker samt fokus på grammatiska former och inte texter och dess innehåll.  I tidigare forskning hävdas även en motsatt utveckling som har lämnat den traditionella synen och gått mot en mer deduktiv undervisning det vill säga att förståelse skapas under användning och tillämpning av grammatiken. Via en empirisk undersökning i form av kvalitativa intervjuer undersöktes hur fem slumpvis utvalda lärare förhåller sig till grammatikundervisning i svenska språket. Resultat visar att det finns drag av den traditionella grammatiken hos informanterna i form av fokus på de små delarna av språket samt den formella färdighetsträningen. Däremot är läroboken inte ensamt material i någon av informanternas undervisning och används enbart av tre av informanterna. Informanterna lägger inte särskilt mycket tid på grammatikundervisning, nämligen mellan en till ett par veckor per läsår och endast tre av dem anser att grammatik är viktigt att studera. När det kommer till didaktiska metoder förespråkar en informant formell färdighetsträning, två informanter  diskussioner samt lektioner inriktade på lekar och spel som övar grammatiska kunskaper. De två övriga informanterna förespråkar både formell färdighetsträning samt  diskussioner, lek och spel.