Syftet med detta examensarbete är att jämföra i vilken utsträckning pedagoger undervisar i naturutomhusmiljön, beroende på elevernas åldrar i skolår 1-3 och 4-6. I arbetet undersöks vilka möjligheter och fördelar, samt svårigheter och hinder pedagoger ser med användandet av naturutomhusmiljön och vilka de bakomliggande orsakerna är. Utomhuspedagogik ingår i den pedagogiska debatten som en del i lärprocessen och innefattar många områden. Undersökningen fokuserar på naturutomhusmiljön, vilket avses vara naturområden och platser i skolans närhet. Flera forskare pekar på möjligheter och svårigheter med att undervisa i naturutomhusmiljön. Flertalet betonar den sinnliga upplevelsen för konkret lärande, där kopplingen mellan teori och praktik är tydlig. Den empiriska studien omfattar en kvantitativ och en kvalitativ metod, genom enkäter från fyra olika lärarlag och tre intervjuer med pedagoger undervisande i skolår 1-6. Resultatet visar att pedagogerna som ingick i undersökningen använder sig av naturutomhusmiljön som ett pedagogiskt klassrum, framförallt bland de tidigare skolåren 1-3, men förekomsten i skolår 4-6 var större än väntat. Pedagogerna i undersökningarna såg fördelar och möjligheter med användandet, bland annat den konkreta upplevelsen som kunskapsbefästare och kopplingen mellan teori och praktik. De svårigheter som framkom berörde praktiska hinder, men fördelarna överväger svårigheterna, och därför borde användandet av naturutomhusmiljö bland pedagoger vara större.