De senaste årens företagsskandaler har lett till ökad fokusering på bolagsstyrning. I samband med dessa har investerare ifrågasatt bolagens vilja att tillvarata ägarnas intressen på bekostnad av egenintressen. Även revisorernas oberoende har börjat ifrågasättas efter tvivelaktiga prestationer. En av de åtgärder aktörer på aktiemarknaden har vidtagit för att skapa nytt förtroende för kapitalmarknaden är Svensk kod för bolagsstyrning ("koden"). Vid sidan av den reglerade ABL är den endast rådgivande. Koden har försökt bidra till ökad ägarinsyn, bland annat genom att tillföra bolagen nomineringsorgan i form av valberedningar samt revisionsutskott i syfte att förbättra revisionsarbetet. Dessutom innefattar koden oberoenderegler gällande styrelsen. Frågan är dock om dessa regler fungerar som de är tänkta att fungera. En teori till berörda parters beteenden är agentteorin. Den utgår ifrån att agenten (läs bolagsledningen) styr utefter dess egenintressen på principalens (läs ägarnas) bekostnad. Efter att ha granskat negativa uttalanden kring regler ur koden i artiklar och litteratur har vi sammanställt sex påståenden om problematik kring: (1) Sammansättning och oberoende, (2) insyn i insiderinformation, (3) kompetens i valberedningar, (4) valberedningars ansvarsområde, (5) kostnader inom valberedningsarbete samt (6) oberoende avseende revisor och revisionsutskott. Syftet med uppsatsen är att förklara om dessa påståenden överensstämmer med vad ägare, bolagsledningar samt revisorer anser om dessa. Dessutom vill vi belysa eventuella likheter och olikheter mellan de tre parterna. Vi har använt oss av en kvantitativ metod i form av en webbaserad enkätundersökning. Våra målgrupper har varit Large Cap-bolag, institutionella ägarmedlemmar i Fondbolagens förening samt revisorer från de fyra största revisionsbyråerna. Vår studie har indikerat att: (1) Våra sex påståenden inte ses som problematiska bland ägare, bolag och revisorer. (2) Att bolagskoden generellt sett inte bidrar till ökad problematik kring dessa påståenden. (3) Ju närmare man står bolaget desto mer kritisk är man till dessa påståenden. Det vill säga att ägarna är mest kritiska medan revisorerna är minst kritiska.