Bromölla kommun, i nordöstra Skåne, hade sedan 1950-talet diskuterat frågan om ett alternativ till den genomfartsled, Tians väg (dåvarande väg 116), som går genom tätorten. Motiven var bland andra att förbättra trafiksituationen genom att leda den starka och tunga trafiken bort från tätbebyggt område. Kommunen ville också undsätta mer mark för exploatering av både bebyggelse och industriell verksamhet. Vägprojektet startade under åren 1993-94. Det förslag på vägdragning öster om Bromölla tätort som lades fram av Bromölla kommun kritiserades starkt av länsstyrelsen i Kristianstads län eftersom vägen skulle komma att genomkorsa ett ängs- och hagmarksområde kallat Brantahallar som bland annat utgör riksintresse för naturvård och har höga kulturmiljövärden. Men trots länsstyrelsens starka invändningar vann arbetsplanen laga kraft 1997. Projektet kantades av ett antal komplicerade diskussioner mellan Bromölla kommun och natur- och kulturmiljövårdens aktörer och det blev en långdragen process där dåvarande landshövding för Kristianstads län tillkallades för att fatta det avgörande beslutet. Uppsatsen syftar dels till att tydliggöra varför nya väg 116 kunde dras genom ett ur natur- och kulturmiljösynpunkt känsligt område. Dels till att lyfta fram frågorna om vad som värderades och hur olika värden i landskapet vägdes mot varandra i beslutsprocessen. Processerna tolkas sedan utifrån en begreppsdiskussion om absoluta värden (fasta egenvärden), ofta de som natur- och kulturmiljöaktörer uppmärksammar, och relativa värden (jämförbara värden) som exempelvis kommunen eller näringslivet ser. I uppsatsen diskuteras också om och hur det är möjligt att på något sätt minska avståndet mellan de olika värderingssätten för att öka förståelsen mellan de samhällsaktörer som berörs av ett vägbygge. Sammantaget kan det sägas handla om att berörda aktörer tidigt bör artikulera sina intressen för att skapa en god beredskap hos både natur- och kulturmiljövården och kommunen i fråga om vilka anspråk det finns på landskapet och att kommunikationen dem emellan är god. Det handlar också om att ”störa landskapsbilden så lite som möjligt”, men hur det görs är beroende på vad vi ser som ett framgångsrikt vägprojekt.