Många forskare har visat på vikten av att verklighetsanknyta matematik-undervisningen. Att eleverna har förståelse för orden, kan visualisera matematiken och kan identifiera sig i de matematikuppgifter de ska lösa, har också stor betydelse för om de kan lösa dem. Däremot finns det lite forskning vad gäller meningsfullheten med olika typer av matematikuppgifter sett ur ett elevperspektiv. Jag har under många år undervisat i två parallellklasser och arbetat med ett undersökande arbetssätt i matematik utan någon speciell lärobok under skolår 4 – 6. Vi har i möjligaste mån utgått från vår gemensamma verklighet i våra matematikuppgifter. Rapporten visar en utvärdering av detta arbetssätt. Enkäter har besvarats av klasser jag har undervisat i, och som vid undersöknings-tillfället gick i skolår 7 och på gymnasiet. Några frågor har också besvarats av två klasser i skolår 4. Intervjuer med elever i åk 7 har förtydligat svaret på frågan om vilken typ av matematikuppgifter eleverna anser vara meningsfulla. Resultatet av utvärderingen visar att elever tycker det är viktigt att matematikuppgifter - är verklighetsanknutna (”Man ska förstå vad det handlar om.”) - är sådana att man kan skapa sig en bild - är av ett sådant slag, att man får rita eller bygga - gärna kan diskuteras i grupp - har rätt svårighetsgrad (”Man ska känna att man lyckas med en liten inte för svår utmaning. Då blir det också roligare.”) - är av varierande slag.