Kunskaper om att bota skadade och sjuka har givetvis varit mycket viktig i hela mänsklighetens historia, för vår fortlevnad. Det vi vet om förhistorisk tid, innan skriftliga källor fanns, är begränsade till, skelettfynd, grottmålningar och till analogier med nu levande "stenåldersfolk". Man kan sluta sig till att det tidigt funnits kunskaper om hur man spjälar brutna lemmar och förbinder sår med hjälp av växter, spindelväv o dyl. Örtkunskapen utvecklades efterhand så att man erfarenhetsmässigt fann att vissa växter kunde användas för att bota sjukdom. I den tidiga folkmedicinen var det övernaturliga inslaget stort. Sjukdomar som man inte kunde finna någon orsak till, trodde man orsakades av gudar eller onda andar som måste bevekas genom böner, besvärjelser eller genomförande av olika riter. Syftet med detta arbete var från början att ta reda på hur man använde droger under antiken och hur dessa framställdes. Under arbetets gång har intresset mer kommit att förskjutas mot en allmän frågeställning: Vilka metoder användes för botande av sjukdom, hur har kunskap spritts, vilka skillnader/likheter finns i olika kulturer, hur har kunskap överförts och utvecklats i tiden och rummet? Vilka orsaker har det funnits om sjukdomars orsak och om helande? Hur har dessa tankar tagit sig praktiska uttryck? Varför gick mycket av den medicinska kunskapen förlorad under det första århundraderna e. Kr? Hur bra var de gamla behandlingsmetoderna, fungerade de?