Syftet är att upptäcka i vilken språklig diskurs kring normalitet och avvikelser förskollärarstudenter får möjlighet att förstå hur dessa begrepp konstrueras under sin utbildning.

Genom semi-strukturerade intervjuer med nyutexaminerade förskollärare har jag försökt att ta reda på hur de uppfattat sina VFU-upplevelser kring normering av barn och hur detta kommunicerats med handledare samt hur studenterna fått möjlighet att problematisera praktiken i förhållande till den undervisning i styrdokumentens etik som utbildningens campusförlagda utbildning gett.

Utsagorna som utgör det empiriska materialet har analyserats med hjälp av en analys med diskursanalytiska inslag och resultatet är kategoriserat under tre rubriker: Utbildningens, handledarens och studentens roll för förståelsen av vad som kan betraktas som normalitet och avvikelse. Analysen delades även den in i tre rubriker: riskursen om normen och avvikelsen som aktör, studenten som aktör och relationen som grund för utveckling. Resultatet antyder att studenter tar stark ställning mot en särbehandling och uteslutande av barn utifrån ett normavvikande perspektiv och att de saknar en diskussion med handledare kring deras praktik.