Bakgrunden till denna studie är baserad på tidigare forskning som har visat på en minskad nivå av fysisk aktivitet hos barn och ungdomar. Av Sveriges barn och ungdomar var det endast 44 procent av killarna och 22 procent av tjejerna som uppnår Världshälsoorganisationens rekommendationer för fysisk aktivitet år 2020. Syftet med studien var att undersöka om utbildningsinsatsen Rörelseledare-Elev har påverkat motivationen till fysisk aktivitet hos mellanstadieelever i Östra Göinge kommun. Dessutom undersökte studien om det fanns en skillnad mellan årskurs 4 och 6 i motivationen till fysisk aktivitet. För att ta reda på detta användes kvantitativ metod i form av en nätbaserad enkät.

Resultatet visade att en stor del av mellanstadieeleverna har börjat röra på sig mer efter rörelseaktiviteterna och det även finns en tydlig majoritet gällande att tycka om att röra på sig. Detta resultat skiljer sig åt mellan de olika årskurserna. Det finns en signifikant skillnad, med årskurs 4 som årskursen där fler har börjat röra på sig mer efter rörelseaktiviteterna. Slutligen visade studien att utbildningen Rörelseledare-Elev har fått en majoritet av eleverna att röra på sig mer och för en liten andel har det skett en total beteendeförändring. Denna andel tyckte inte om att röra på sig innan rörelseaktiviteterna men har börjat röra på sig mer efteråt.

Studiens svarsfrekvens och operationaliseringen av svårbegripliga begrepp för barnen, kan innebära en viss osäkerhet gällande studiens resultat. Konklusion utifrån resultatet är att utbildningen Rörelseledare-Elev inte lyckades aktivera alla, men det skedde en förbättring i nivån av fysisk aktivitet hos eleverna över lag. En slutsats som kan dras är att motivationen till fysisk aktivitet påverkades positivt.

The background for this study is based on previous research that has shown an overall decline in physical activity among youths. 44 percent of males and 22 percent of female children and adolescents in Sweden meet the World Health Organization’s recommendations for physical activity in 2020. The purpose of this study was to examine the effects an elementary school-based intervention had on students’ motivation for physical activity. Moreover, the study examined if there was a difference in motivation towards physical activity between students in Year 4 and Year 6. This study used a quantitative research method with a web-based survey. The intervention is based around movement activities in the classroom and during breaks, led by selected students who are less physically active than other peers. The results showed that a majority of students had become more physically active after the activities and a majority also showed an increase in interest in  being more active. The results also showed a significant difference between students in Year  4 and Year 6, as the students in Year 4 reported a greater change in increased movement after the activities. Another central result was that the intervention has made a majority of the students more physically active and a small proportion had made a complete behaviour change regarding physical activity. The same students did not enjoy physical activity before the movement activities but have begun to be more physically active since. Given the study’s response rate and operationalization of advanced concepts, there is an uncertainty regarding the results of the study. Based on the results a conclusion was that the intervention has not succeeded to make every student more active but there was change for the better in the level of physical activity overall. Therefore, one could conclude that the intervention has had a positive impact on the motivation for physical activity among the children and adolescents.