Sammanfattning Bakgrund: Hiv är ett globalt problem som sedan tidigt 1980-tal spridit sig världen över. Infektionssjukdomen kan inte botas, men med en välinställd läkemedelsbehandling kan människor leva ett fullgott liv utan att smitta. Sjukdomen var tidigare oerhört dödlig och smittsam, vilket skapade ett stort stigma hos allmänheten. Personer med Hiv har blivit utsatta för diskriminering där sjuksköterskor och allmänheten inte velat ha någon fysisk kontakt med dem. Det fanns en ovilja hos sjuksköterskor att vårda patienter med Hiv. Det är betydande att sjuksköterskan har ett holistiskt synsätt och bedriver en personcentrerad vård för ett gott omvårdnadsmöte. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur patienter med Hiv upplevde omvårdnadspersonalens bemötande inom hälso-och sjukvård. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databaser som användes vid artikelsökningen var Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultat: Resultatet bestod av fem huvudkategorier; Upplevelsen av acceptans och stöd, Upplevelsen av att inte vara prioriterad, Upplevelsen av att vara dömd, Upplevelsen av att bli exponerad och Upplevelsen av att inte bli bekräftad. Resultatet visade att stigmatisering var vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården och att patienterna kunde känna sig exponerade vid sekretessbrott. Diskussion: Metoddiskussionen utgick från kvalitetsbegreppen Tillförlitlighet, Verifierbarhet, Pålitlighet och Överförbarhet. Resultatdiskussionen bestod av tre centrala fynd från resultatet, vilka var Upplevelsen av acceptans och stöd, Upplevelsen av att vara dömd och Upplevelsen av att bli exponerad. Upplevelsen av att vara dömd och upplevelsen av att vara exponerad diskuteras utifrån McCormack & McCance teori om personcentrerad vård och upplevelsen av acceptans och stöd diskuteras utifrån Halldórsdottirs teori Caring and Uncaring. Båda teorierna diskuteras utifrån hur de kan ligga till grund för ett gott bemötande. Etiska aspekter och samhällsperspektiv diskuteras också