Bakgrund: I Sverige lever cirka 50 000 personer med svårläkta bensår och risken att drabbas ökar med åldern. Sår är ett symptom och ett tecken som har en bakomliggande orsak exempelvis olika diagnoser av bensår. Oavsett vilken sårdiagnos personen har påverkar såret den person som drabbas. Flera av de personer som kommer till primärvården har också kontakt med kommunens hälso- och sjukvård och behöver stöd från kommunen som kan vara av betydelse för dennes hälsa. Syftet var att beskriva övremedelålders och äldre personers upplevelser av att leva med svårläkta bensår inom ordinärt boende. Metod: Allmän litteraturstudie med åtta kvalitativa artiklar från omvårdnadsrelaterade databaser. Artiklarna kvalitets-granskades utifrån HKR:s granskningsmall. Analysen gjordes med inspiration från Friberg (2017b). Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Upplevelsen av att sakna mitt gamla jag, Upplevelsen av att vara tvingad till vård, Upplevelsen av att vara begränsad samt Upplevelse av trygghet och otrygghet. Diskussion: Metoddiskussionen utgick från Shenton (2004) fyra trovärdighetsbegrepp. Fynden som diskuterades i resultatdiskussionen var: smärta i benet orsakade ett stort lidande, en plågsam såromläggning och upplevelse av att inte kunna göra det jag vill. Fynden diskuterades utifrån McCormack och McCance (2017) modell för personcentrerad vård.