Bakgrund: Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) sjukdom är ett växande problem världen över och kommer i framtiden att ställa primärvården inför utmaningar att kunna möta komplexa vårdbehov från den här patientgruppen. KOL innebär begränsningar i det dagliga livet och ger känslor av beroende vilket gör att många patienter är i behov av kontakt med primärvårdens vårdcentraler. Försämrad andning (exacerbation) är ofta anledning till att en patient med KOL ringer till vårdcentralen. Sjuksköterskan i telefonrådgivningen ställs inför utmaningar att kunna bedöma patientens försämrade andning.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter att i telefonrådgivning på vårdcentralen bedöma andningsförsämring hos patienter med KOL och besluta om vidare åtgärd. 

Metod: En kvalitativ studie har genomförts med individuella semistrukturerade intervjuer där elva sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning på vårdcentral deltog. En kvalitativ innehållsanalys användes för analys av intervjutexterna 

Resultat: Hur sjuksköterskorna erfor bedömningen av patienternas försämrade andning utmynnade i fyra huvudkategorier med tio underkategorier samt ett övergripande tema: Att utan sin kliniska blick bedöma andningsförsämring vid KOL innebär utmaningen att värdera patientens aktuella symtom, i förhållande till tidigare och ta beslut om åtgärd. 

Slutsats: Ett centralt fynd i den här studien är att det finns utmaningar i telefonrådgivning för att bedöma andningssvårigheter hos patienter med KOL. Avsaknaden av den kliniska blicken i telefonrådgivning ställer krav på kompetens och kommunikativa färdigheter hos sjuksköterskan. Samtidigt finns det möjlighet att hitta stöd för sin bedömning i formella beslutstöd och kollegor för att möjliggöra ett adekvat beslutsfattande

Background: Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) is a growing problem worldwide and will in the future pose primary care challenges to be able to meet complex care needs from this patient group. COPD means limitations in daily life and feelings of dependence, which means that many patients need contact with primary health care. Respiratory impairment (exacerbation) is often the reason why patients with COPD call the health care center. The nurse in the telephone counseling is faced with challenges to be able to assess the patient's respiratory impairment. Aim: To describe nurses' experiences of assessing respiratory impairment in patients with COPD in telephone counseling at the health care center and make further decision.Method: A study employed qualitative design using individual semi-structured interviews as data collection method with participation of eleven nurses working with telephone counseling at health care centers. A qualitative content analysis was used to analyze the interviews.Results: The way the nurses experienced the assessment of patients' respiratory impairment was revealed in terms of four main categories, ten subcategories and grasped by one overarching theme: Without visual contact, assessing respiratory impairment in patients with COPD presents a challenge to value the patient´s current symptoms, in relation to the past, and make decision. Conclusion: One core finding of this study is that there are challenges and difficulties in telephone counseling to assess respiratory impairment in patients with COPD. The lack of visual contact with the patients in telephone counseling places demands on the nurse's competence and communication skills. At the same time, nurses receive support for their assessment in decision-making tools and by colleagues.