Människor har ägnat sig åt tanken på hållbarhet sedan lång tid tillbaka. Hållbarhet har tre dimensioner, nämligen den ekonomiska dimensionen, den sociala dimensionen samt den miljömässiga dimensionen som måste balansera för att vi ska ha ett bra liv samt att säkerställa framtida generationers välmående. Organisationer har lagkrav på sig att hållbarhetsredovisa, men när det kommer till kommuner i Sverige finns det få lagkrav på hållbarhetsredovisning. Däremot kan kommuner med hjälp av olika ramverk bestämma vilken hållbarhetsinformation som ska upplysas om. Här väcktes funderingar kring hur en kommuns hållbarhetsrapporteringsprocess såg ut med fokus på väsentlighet och intressentengagemang. Studiens resultat är att hållbarhetsrapporteringsprocessen är ett komplext område där många individer är inblandade. Det är inte lätt att komma fram till vad som är väsentlig hållbarhetsinformation och individerna som är inblandade i processen har inte alltid samma syn på vad som är väsentligt. Även intressentengagemanget är viktigt, men det är svårt att inkludera alla intressentgrupper eftersom de kan vara svåra att nå samt ha olika intresse vad gäller hållbarhetsredovisning. Därför är det viktigt för kommuner att strukturera hållbarhetsredovisningen på ett bättre sätt för att nå fler intressentgrupper samt få legitimitet. Därmed kan kommuner behöva ett ramverk för

best practice för att underlätta väsentlighetsbedömning samt hjälpa till att involvera intressenter i hållbarhetsredovisningsprocessen. Studiens bidrag är att påminna om att hållbarhetsdimensionerna måste hållas ihop för att skapa ett hållbart samhälle samt att detta skulle kunna nås med ett lämpligt ramverk som är applicerbar på kommuner.