Syftet med studien är att utifrån ett lärarperspektiv beskriva den muntliga kommunikationens betydelse för att utveckla språk- och kunskapsförmågor hos flerspråkiga elever, samt hur flerspråkigheten präglas i lärares utformning och innehåll av undervisningen. Den muntliga kommunikationens betydelse för en god språk- och kunskapsutveckling genomsyras av det sociokulturella perspektivet, som är den teoretiska förankringen i denna studie. För att uppfylla studiens syfte samt besvara dess frågeställningar har vi gjort kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem lärare. Resultatet av studien visar att lärarna har en samstämmig syn på den muntliga kommunikationen som utgångspunkt för majoriteten av undervisningen och att den är viktig för stöttning och integrering av flerspråkiga elever, vilket stämmer överens med den tidigare forskningen som presenteras i studien. Dessutom har lärarna en positiv inställning till elevernas förstaspråksanvändning med syftet att tillägna sig det svenska språket och som resurs för att lära sig mer. För att komplettera den muntliga kommunikationen använder lärarna även andra kommunikationsstrategier för att stötta flerspråkiga elever. Lärarna var överens om att elevernas egna erfarenheter och förkunskaper fungerar som utgångspunkt för deras undervisning. En slutsats vi kan dra är att lärarna inte utgår från ett transspråkande arbetssätt, vilket var en hypotes vi hade vid planeringen av studien.