Under senare delen av 1990-talet och genom 2000-talet har kritiken mot den rättsliga hanteringen av sexualbrott växt sig allt starkare och hösten 2017 spred sig #metoo som en löpeld över sociala medier världen över. En stor del av kritiken berör behandlingen av brottsoffret i den rättsliga prövningens resonemang och argumentation. Offrets uppgifter och beteende är föremål för noggranna bedömningar i dessa mål och hamnar i centrum i en process som ska röra en förövares beteende. Denna studie syftar till att undersöka det svenska rättssystemets jämlikhetsproblematik enligt deltagare från manifestationerna #rättslösa. Studien undersöker även manifestationernas mål och ståndpunkter. Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och med empiriskt material från semi-strukturerade intervjuer analyseras frågor om jämlikhet inom Sveriges rättssystem och manifestationernas #rättslösas ståndpunkter. Den teoretiska referensramen är Ås (1978) teori om härskartekniker och Christies (1986) teori om det ideala offret. Resultatet och analysen visar en rad olika problem i förhållande till jämlikhet inom rättssystemet, bland annat föreställningar om det kvinnliga brottsoffret och ifrågasättande av hennes berättelse. Resultatet och analysen visar också på hur gemenskap konstrueras inom manifestationerna och hur viktigt deltagande kan bli för den enskilde deltagaren.