Studiens syfte är att utreda hur speciallärares eller specialpedagogers tillvägagångssätt ser ut, när de tar reda på vilka anpassningar som gynnar elever med dyslexi. Detta undersöks genom att studera hur olika gymnasieskolor utformar anpassningar eller använder sig av de anpassningar som eleven har haft tidigare på högstadiet, samt ta reda på hur överlämning görs, mellan de stadierna. Studien förväntas öka förståelsen kring vikten av att erbjuda elever med dyslexi en ökad delaktighet i valen av anpassningar. Den empiriska delen av studien består av insamlade svar som individer med specialpedagogisk kompetens har fått svara på i ett Google formulär. I enkäten kombineras frågor som besvaras med siffervärden och enkätfrågor med öppna frågor där informanterna får svara med egna ord. Samtliga frågor har fokus på anpassningar och övergång mellan stadier för elever med dyslexi på gymnasiet. Studien kombineras utifrån kvantitativ och kvalitativ design, där kvantitativa data består av enkätsvar som berör systematiseringen av anpassningar. Kvalitativa data i form frisvarsfrågor i samma enkät ämnar belysa anpassningarna i relation till ett specialpedagogiskt perspektiv. Resultatet visar att det krävs en kombination av olika kommunikationsformer för att ta reda på vilka anpassningar som elever med dyslexi haft på sin grundskola, samt vilka anpassningar som eleven kan gynnas av på gymnasiet. Studien visar att risken minskar för att värdefull information ska falla bort ur beslutsunderlaget för hur anpassningar skall utformas, om underlaget består av en kombination där det ingår samtal med elev, samtal med elev och vårdnadshavare, överlämningshandlingar från avlämnande skola samt en egen kartläggning. Studiens resultat belyser även att kommunikation mellan avlämnande skola och mottagande skola samt kommunikation mellan elev och specialläraren eller specialpedagoger är en nyckel för att bjuda in elever med dyslexi till delaktighet i framtagande av anpassningar.

The aim of the study was to describe how, as a special needs teacher or special education teacher, it can be established which adaptations benefit students with dyslexia. The study investigated how different upper secondary schools adapt their teaching, use adaptations from previous schools and how information is handed over from lower schools to the upper secondary system. The empirical data was gathered using the google forms survey tool delivered to special needs teachers with both open ended and closed questions. The questions focused on the transition for students with dyslexia to the upper secondary system. This study uses a combined method design with both quantitative and qualitative data.  The quantitative data focused on the systematisation of adaptations. The qualitative data was in the form of open ended questions in the same survey tool focused on adaptations in relation to a special need pedagogical perspective. The results of the study showed that a combination of different communications forms are necessary to establish which adaptations dyslexic students have had in previous schooling and which adaptations will benefit a student at upper secondary level. The study shows that the best quality information is gathered by discussing the adaptations with the student, their parent or guardian, hand over from the previous school and the upper secondary school doing their own analysis of student needs. To ensure that students are active participants in planning their own adaptations it is vital to have communication between the special needs teacher and the student themselves.