Bakgrund: När hjärtat plötsligt stannar upphör all cirkulation av syresatt blod till kroppens organ och celler vilket innebär att inom endast ett par minuter uppstår funktionssvikt och patienten förlorar medvetandet. För att patienten ska ha en chans att överleva samt bibehålla intakt hjärnfunktion krävs det att hjärtrytmen återställs fortast möjligt, senast inom ett par minuter. Då närståendes engagemang har ökat är det också oundvikligt att vissa familjer kommer vara närvarande vid akuta situationer som kräver HLR. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att närstående närvarar vid återupplivningsförsök inom slutenvården. Metod: En allmän litteraturstudie med ett systematiskt tillvägagångssätt, baserad på 10 kvalitativa artiklar. Inklusionskriterierna var vetenskapliga kvalitativa artiklar skrivna på engelska, publicerade mellan 2014-2019. Artiklarna utgick från sjuksköterskans perspektiv, var peer-reviewed, handlade om personer över 18 år samt var tillgängliga via databaserna. Resultat: Erfarenheten av att ha närstående närvarande vid återupplivningsförsök upplevdes blandad, både positiv och negativ. Ett genomgående huvudtema urskiljdes; närståendes närvaro vid återupplivningsförsök är situationsberoende. Utifrån detta skapades nio subteman; närstående ser att alla nödvändiga åtgärder vidtagits, skapar anknytning och tillit till sjukvårdspersonalen, positivt för bearbetning av sorgeprocessen, positivt för sjuksköterskans erfarenhet och prestation, störd arbetsro, svårt att bemöta närstående, avsaknad av utrymme, traumatiskt att bevittna samt våld och aggression. Diskussion: Huvudfynden som diskuteras är störd arbetsro, svårt att bemöta närstående, skapar anknytning och tillit till sjukvårdspersonalen samt närståendes närvaro vid återupplivningsförsök är situationsberoende.