Bakgrund: Barn som far illa är ett globalt problem och den första januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Sjuksköterskor har, bland flera yrkeskategorier, en anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far illa. I omvårdnadssituationen kan sjuksköterskor ha både direkt och indirekt kontakt med dessa barn. När barn far illa får det konsekvenser på både kort och lång sikt. Genom att beskriva hur sjuksköterskor upplever att göra en orosanmälan ökar kunskapen vilket skapar förutsättningar för att värna om barns framtida hälsa.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att göra en orosanmälan i omvårdnadssituationer där barn misstänks fara illa. Metod: En allmän litteraturstudie som baserades på kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen gjordes i tre databaser och HKR:s granskningsmallar användes till artikelgranskningen. Därefter följde analysprocessen av artiklarna med hjälp av Fribergs (2012) trestegs analysmall.  Resultat: Känslor av osäkerhet och oro uppkommer hos sjuksköterskor när barn misstänks fara illa. Tre huvudkategorier som har den personcentrerade omvårdnadsteorin som utgångspunkt utgörs av Upplevelser av förutsättningar i anmälningsprocessen, Upplevelser av vårdandets sammanhang vid en orosanmälan och Upplevelser av konsekvenser i mötet med familjen under personcentrerade processer. Sjuksköterskors upplevelse belyser en uttalad osäkerhet gällande när en orosanmälan måste göras. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. Tre fynd från resultatet diskuteras utifrån McCormack och McCances (2010) personcentrerade omvårdnadsteori samt utifrån pliktetik och samhällsperspektiv. Fynden är, Förutsättningar: Utbildning ger kunskap, Vårdandets sammanhang: Känna stöd från kollegor, och Personcentrerade processer: Att möta familjen efter en orosanmälan.