Bakgrund: År 2018 rapporterades totalt 8663 fall av hjärtstopp i Sverige. Vid hjärtstopp är det viktigt att hjärt och lungräddning startar så fort som möjligt för att öka chansen för överlevnad. Som sjuksköterska är det viktigt att kunna bemöta och förstå personer som varit med om ett hjärtstopp. Genom att tillämpa en personcentrerad vård och låta patienten vara delaktig i vården kan relationen mellan patient och sjuksköterska stärkas, vilket kan underlätta för patienten att bearbeta  hjärtstoppet. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Metod: En litteraturstudie som baserades på 10 stycken kvalitativa artiklar. Artikelsökningar gjordes i två databaser, Cinahl och PubMed.  Analysen genomfördes genom att artiklarna lästes igenom flertalet gånger för att identifiera upplevelser som svarade på syftet, av de identifierade upplevelserna skapades kategorier och underkategorier. Resultat: Resultatet beskriver personers upplevelser efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Det upplevdes sårbart att skrivas ut från sjukhuset efter hjärtstoppet. Både kognitiva och kroppsliga förändringar upplevdes efter hjärtstoppet. Nya prioriteringar i livet hade uppkommit och sociala relationer upplevdes viktiga. Minnesluckor från hjärtstoppet kunde upplevas och många existentiella frågor angående framtid, död och varför händelsen inträffade upplevdes. Känslor av tacksamhet för att ha överlevt framträdde. Diskussion: De centrala fynden som diskuterades var den uttryckta skillnaden i fysiska förmågan, vikten av goda relationer samt minnen från händelsen och oro inför framtiden. Fynden diskuterades utifrån tidigare forskning, etik samt utifrån Antonovskys teori KASAM. Ämnet diskuteras även utifrån ett genusperspektiv då studierna som ingick i litteraturstudien var utförda på majoriteten män.