Syftet med föreliggande studie är att beskriva, problematisera och analysera förskollärares uppfattning om hur utomhusmiljön på förskolegården påverkar barns lek- och lärande. Studiens teoretiska ansats baseras i huvudsak på det sociokulturella perspektivet och på Reggio Emilia pedagogiken. Centrala begrepp från det sociokulturella perspektivet behandlas i studien, dessa är artefakt, kognitionsutveckling, lärprocess, mediering, proximal utvecklingszon och sociodramatisk lek. Utifrån studiens syfte formulerades två forskningsfrågor: Hur uttrycker förskollärarna att förskolegårdens utformning kan bidra till barns utveckling och lärande? Och hur uttrycker förskollärarna att de skapar lustfyllda lärmiljöer utomhus? För att få fram ett resultat har kvalitativa intervjuer genomförts med fyra förskollärare. Till studien har förskollärarnas förhållningssätt, olika erfarenheter, kompetenser samt uppfattningar som rör utomhusmiljön i förskolans verksamhet studerats. Studiens resultat påvisar att förskollärares egen inställning och förhållningssätt har stor betydelse för hur förskolegårdens miljö utformas och vilka förutsättningar barnen i verksamheten ges till utveckling och lärande. Resultatet visar även att förskolegårdens utformning bidrar till barns utveckling och lärande inom olika områden.