Bakgrund: Fallolyckor hos personer 65 år och äldre är den vanligaste orsaken till skada som leder till sjukhusvård och sammankopplas med hög morbiditet och dödsfall. Inom slutenvården beräknas att fallolyckor står för 20–30% av rapporterade incidenser. Fall kan orsakas av multifaktoriella faktorer. Syfte: Syfte var att undersöka riskfaktorer för fall hos patienter äldre än 65 år inom ortopedisk slutenvård. Metod: En retrospektiv fall - kontrollstudie med kvantitativ ansats användes för att får svar på studiens syfte. Fyrtiosju fallavvikelser granskades i fallgruppen som sedan matchades mot fyrtiosju patienter till kontrollgruppen (icke-fallare). Resultatet redovisas med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Studien visar att sömnmedel ökar risken för fall (p=0,004) men även att vårdtiden i sig har en betydelse. Diskussion: Sömnmedel ökar risker för fall och därför ska icke - farmakologiska omvårdnadsåtgärder ses som förstahandsval framför de farmakologiska åtgärderna. Slutsats: De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna för förbättrad sömn bör komma först och främst och flera nämns i studien. Fortsatta studier på området kan vara att undersöka orsaker till att vårdtiden ger ökad fallrisk.

Background: Falls involving persons aged 65 years and older is the most common cause of accidents leading to hospital care and is associated with both high morbidity and death. In hospital care, it is estimated that fall accidents account for 20-30% of reported incidents. Falls can be caused by multifactorial factors. Purpose: The purpose was to investigate risk factors concerning accidental falls involving patients aged 65 years and older at orthopedic inpatient care. Method: A retrospective case-control study focused on falls with a quantitative basis was used to answer the purpose of this study. 47 incidents of accidental falls were audited to a study group and then compared to a control group of 47 patients. Data was analyzed with descriptive and analytic statistics. Results: This study shows that the use of sleeping aids increase the risk of falls (p=0,004) but also that the length of inpatient care  in itself has importance. Discussion: Sleep aids increase the risk of fall and therefore non-pharmacological nursing measure should be seen as the first choice over the pharmacological measures. Conclusion: Nonpharmacological nursing alternatives for improved sleep quality should be prioritized and several alternatives are mentioned in the study. Further studies in this area could be focused on why increased length of care can lead to an increased likelihood of accidental falls.