Bakgrund: Oro och ångest är vanligt förekommande symtom hos personer med kognitiv sjukdom som en följd av att dessa personer har svårt att hantera olika sinnesintryck. Oro och ångest är plågsamma tillstånd och påverkar välbefinnandet negativt. De som till största delen vårdar personer med kognitiv sjukdom är omvårdnadspersonal. Syfte: Studiens syfte var att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att uppmärksamma och lindra oro hos äldre personer med kognitiv sjukdom vid demensboende. Metod: En kvalitativ innehållsanalys användes för att få svar på studiens syfte. Tio anställda vid två demensboenden i södra Sverige som genomgått utbildning inom personcentrerad vård till äldre och personer med kognitiv sjukdom förde dagboksanteckningar under fjorton dagar där de noterade händelser där de identifierat oro och hur de lindrat den.  Meningsbärande enheter togs ut, kondenserades och bildade underkategorier som sedan delades in i kategorier. Resultat: Omvårdnadspersonalen uppmärksammar oro genom kroppsliga- och känslomässiga uttryck. De lindrar oro genom att använda sig själva som redskap, genom att tillgodose kroppsliga behov och göra anpassningar i miljön. Diskussion: När omvårdnadspersonal använder sin kompetens, ett personcentrerat förhållningssätt och är engagerade i sitt arbete lyckas de oftast lindra oro hos personer med kognitiv sjukdom. Slutsats: Omvårdnadspersonalens förmåga att lindra oro var framgångsrik och det verkar som att omvårdnadspersonalen fått nytta av den utbildning de genomgått inom personcentrerad vård till äldre och personer med kognitiv sjukdom. Fortsatt forskning inom området skulle kunna vara att undersöka hur sjuksköterskan arbetar i team för att särskilja kroppsliga- och känslomässiga uttryck för oro och smärta.

Background: Worry and anxiety are common symptoms in people with cognitive disorders as a result of having difficulty coping with different feelings. Worry and anxiety are distressing conditions and affect well-being. Those who care for people with cognitive disorders are mainly nursing staff. Aim: The purpose of the study was to describe the nursing staff's experiences of paying attention to and alleviating anxiety of older people with cognitive illness in dementia. Method: A qualitative study was used to answer the study's purpose. Ten nursing staff at two dementia residences in southern Sweden who had underwent training in person-centered care for the elderly and people with cognitive illness kept diary notes for fourteen days where they freely noted events in which they identified concerns and how they alleviated them. Data was content analysed. Meaning-bearing units were identified, condensed and formed subcategories, which were sorted into categories. Outcome: The nursing staff draws attention to worry and anxiety through physical and by adjusting in the environment. Discussion: When the nursing staff uses their skills, a person-centered approach and are engaged in their work they often succeed in alleviating the worry of people with cognitive illness. Conclusion: The nursing staff's ability to relieve anxiety was successful and it seems that the nursing staff benefited from the training they had received in person-centered care for the elderly and people with cognitive illness. Future research in this field could be to examine how the nurse work in teams to distinguish between bodily and emotional expressions of anxiety and pain.