Studier av svenska nyanlända gymnasieelever med utvecklingsstörning har rönt i stort sett obefintlig vetenskaplig uppmärksamhet. I syfte att synliggöra elevkategorin och hinder, möjligheter och maktaspekter när dessa elever tas emot och undervisas genomfördes en fallstudie. Datainsamlings-metoderna var intervju, gruppintervju och observation och resultatet analyserades ur ett intersektionellt perspektiv för att ge en djupare förståelse för hur dimensionerna funktionalitet och etnicitet samverkar och hur detta påverkar elevkategorin. Resultatet visar att elevkategorin marginaliseras och att de dimensioner den tillhör ofta förstärker varandra, vilket komplicerar utredningsarbetet, mottagandet och undervisningen. Trots detta trivs eleverna och utvecklas kunskapsmässigt, vilket kan bero på att skolpersonalen kompenserar för systemets brister. De är emellertid kringskurna av brist på överblick, rutiner, uppföljning, fortbildning och kompetensutveckling samt en godtycklighet kring vilken elev som får vad och varför, särskilt när det gäller språkutvecklingsinsatser. I detta sammanhang har den flerspråkiga resurspersonalen en viktig men komplicerad roll i förhållande till elevkategorin och deras vårdnadshavare, eftersom de ofta fungerar som både språk- och kulturtolkar. Ytterligare forskning behövs för att utveckla förståelse för de utmaningar som dessa elever möter, vilka påverkas av intersektionen av funktionalitet och etnicitet.