Vi uttrycker oss multimodalt dagligen vilket innebär att vi använder olika modaliteter när vi kommunicerar med andra. Det har visat sig att om elever får möjlighet att konstruera sin egen kunskap och omformulera kunskapen genom att uttrycka sig med hjälp av en annan modalitet än ursprunget, stärker det elevens lärande, detta kallas transduction. Det är även viktigt att låta elever utforska olika sätt att uttrycka sig på i olika kontexter. Då får de möjlighet att utveckla kunskap kring hur de kan uttrycka sig beroende av vilken mottagaren av budskapet är. I mitt examensarbete belyser jag delar av den forskning som finns om hur vi kan stärka elever i sitt lärande med hjälp av multimodala texter. Syftet med min studie är att undersöka vilka semiotiska resurser eleverna väljer att använda och hur de använder resurserna när de synliggör sina kunskaper.

Inom naturvetenskaplig undervisning används ofta beskrivande texter för elever i årskurs 1–3. Det har visat sig fördelaktigt att låta eleverna beskriva och förklara samband multimodalt till exempel genom bild, film och experiment. Jag har funnit att det finns en hel del forskning kring multimodala texter, speciellt med inriktning på läroböcker. Dock finns det mindre forskning kring elevskapade multimodala texter. Därför har jag i min studie valt att göra en fallstudie där jag gör en textanalys på elevernas textproduktioner om djur för att få syn på vilka semiotiska resurser de väljer att uttrycka sig med samt vilka kvalitativa aspekter som kan identifieras. I min analys tar jag hjälp av begreppen komposition, rytm och kohesion.