Studiens syfte är att mot bakgrund av forskning om läsinlärnings- och läsutvecklingsmetoder belysa vilka olika val av läsundervisningsmetoder ett urval pedagoger gör med hänsyn till elever med läsinlärnings- och läsutvecklingssvårigheter. I studien fokuseras läsinlärnings- och läsutvecklingstraditionerna syntetisk och analytisk metod. I studien undersöks några pedagogers uppfattningar om val av läsinlärnings- och läsutvecklingsmetoder och undervisningsmaterial samt vilka möjligheter eller svårigheter pedagogerna uppfattar utifrån sitt arbetssätt med syntetisk eller analytisk metod i undervisningen av elever med lässvårigheter. Undersökningen är kvalitativ och bygger på ett intervjumaterial. Arbetets utgångspunkt tas i ett fenomenografiskt perspektiv och syftar till att visa pedagogernas uppfattningar. Våra frågeställningar är: vilket genomslag har de två didaktiska läsinlärnings- och läsutvecklingstraditionerna och hur kommer detta till uttryck i urvalet av läromedel som används av undersökningens pedagoger i undervisningen av elever med lässvårigheter? Vilka möjligheter eller svårigheter ser pedagogerna med att arbeta utifrån de olika metoderna syntetisk metod och analytisk metod när de undervisar elever med lässvårigheter? Resultaten som har framkommit är att respondenterna tillämpar inte endast syntetisk eller analytisk metod i undervisningen för elever med lässvårigheter, utan blandar metoder och ser möjligheter och svårigheter i metodernas användning och utformning. Studiens analys av respondenternas undervisningsmaterial tyder på att metoderna blandas. Flera av respondenterna reflekterar över elever med lässvårigheter, men det förekommer också en tydlig, nästan förutsägbar, form av resonemang beträffande standardeleven. Detta kan problematiseras eftersom det kan ha att göra med en formell ansvarsfördelning mellan specialläraren, specialpedagogen och läraren, eller med en osäkerhet i hur man betraktar och definierar elever med lässvårigheter.