Problemområdet i denna uppsats rör matematiksvårigheter hos elever med språkstörning på gymnasiet. Bakgrunden är bland annat den rapport från SPSM (2018) som visar att rutiner kring elever med språkstörning på gymnasiet är bristfälliga samt en stor mängd forskning som konstaterar att det finns ett samband mellan språkstörning och matematik. Uppsatsens syfte är att synliggöra denna grupp genom att undersöka hur några elever med språkstörning på gymnasiet upplever och har upplevt sina matematiksvårigheter. Eftersom undersökningen utgår ifrån elevperspektivet valdes semistrukturerade intervjuer som metod. De fem deltagarna har alla diagnosen språkstörning, går på gymnasiet och har inte klarat gymnasiets första matematikkurs på utsatt tid.

       Elevernas berättelser och upplevelser diskuteras utifrån attributionsteorins modell om hur vi attribuerar våra motgångar och framgångar. Det framkommer att alla eleverna har fått kämpa med matematiken genom hela sin skolgång. Eleverna förklarar sina svårigheter till övervägande del med stabila, det vill säga oföränderliga, faktorer, både sådana som ligger utanför dem själva (externa) och sådana som ligger inom dem själva (interna). Varken eleverna själva eller lärare de mött, har kopplat ihop matematiksvårigheterna med diagnosen språkstörning.

       Utifrån resultaten diskuteras bland annat vikten av kunskap om sambandet mellan språkstörning och matematiksvårigheter hos matematiklärare samt samarbetet mellan denne och specialläraren med inriktning språk-, skriv- och läsutveckling. Vidare diskuteras organisatoriska förändringar som skulle kunna underlätta för den här elevgruppen och att man bör ha i beaktande hur upprepade misslyckanden resulterar i minskad motivation. Detta är särskilt relevant för elever, som förklarar sina motgångar med stabila, oföränderliga faktorer, då det minskar möjligheten att ta vara på den kapacitet de har.

The research problem in this thesis concerns mathematical difficulties in pupils with specific language impairment (SLI) in upper secondary school. A large amount of research shows that there is a connection between specific language impairment and mathematical difficulties and a report from SPSM (2018) states that routines concerning pupils with SLI in upper secondary school are deficient. The purpose of the thesis is to make this group more visible by examining how some pupils with SLI in upper secondary school experience, and have experienced, their mathematical difficulties. Since the study is based on the student perspective, semi-structured interviews were chosen as a method. The five participants have all been diagnosed with SLI and attend upper secondary school.

       The students' stories and experiences are discussed based on the model of attribution theory, which describe how we attribute our adversities and successes. It appears that all the students have been struggling with mathematics throughout their schooling. Students explain their difficulties predominantly with stable, i.e. unchanging, factors, external as well as internal. Neither the students themselves nor the teachers they encountered have linked the mathematical difficulties with the diagnosis SLI.

       Based on the results, the importance of more knowledge among mathematics teachers about the relationship between SLI and mathematical difficulties is discussed, as well as the importance of collaboration between mathematics teachers and special education teachers. Furthermore, organizational changes that could facilitate this student group are discussed and moreover that one should consider how repeated failures result in reduced motivation. This is particularly relevant for students, who explain their setbacks with stable, unchanging factors, as it reduces the ability to take advantage of their capacity.