Syftet med denna studie är att få en inblick i hur kommunikation fungerar i praktiken utifrån respondenternas perspektiv och erfarenheter. Ambitionen med studien är att den ska bidra med en fördjupad kunskap om hur pedagoger går tillväga för att få kommunikation med nyanlända att fungera. När det verbala språket inte räcker till, vilket tillvägagångssätt använder pedagogerna för att barn och vårdnadshavare skall få en uppfattning av hur förskoleverksamheten fungerar? Studien har en kvalitativ forskningsmetod och utfördes genom enkätintervju. Studien riktar sig mot respondenter som är legitimerade förskollärare, med erfarenheter av att arbeta med mångkulturalitet. Centralt för studien är Aspelins perspektiv på den relationella pedagogiken, vilket är en av studiens två teoriförankringar. Det andra perspektivet är det interkulturella perspektivet. Resultatet visar att pedagoger kommunicerar genom både verbala och icke-verbala kommunikationsverktyg. Respondenterna lyfter att tolk som kommunikationsverktyg minskar missförstånd. De anser att översättningsappar inte är tillförlitliga, eftersom de inte vet om det översätts rätt, vilket kan resultera i missförstånd. Slutsatsen är att det gäller att vara kreativ i sitt sätt att kommunicera med nyanlända. Således gäller det att pedagoger tänker utanför det uppenbara i sitt sätt att kommunicera.