Detta examensarbete har som syfte att synliggöra förskollärares upplevelser av språkstimulering i måltidssituationer på förskolan. Studien är kvalitativ med en fenomenologisk ansats, där semistrukturerade intervjuer med förskollärare ligger till grund. Intervjuer har genomförts på fyra olika förskolor, med sex förskollärare. Bearbetning och analys av materialet har gjorts med utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Fenomenologin som teori koncentrerar sig på att få en tydlig bild av fenomenet i sig, så som det uppfattas av människor. Forskaren tolkar respondentens erfarenheter och upplevelser av ett fenomen, som i denna studie är språkstimulering i måltidssituationer och dess variation, för att kunna få fram essensen av varför något är på ett visst sätt. Studiens resultat visar att förskollärare upplever måltiden som ett tillfälle för samtal och språkutveckling. Resultatet visar även att språkstimulering vid måltiden kan se ut på olika sätt, så som att förskolläraren ställer mycket frågor för att locka till samtal eller backar i samtalet för att låta barnen samspela med varandra. De beskriver sig uppleva lärandet vid måltiden som spontant, vilket kräver en närvarande och lyhörd förskollärare. En slutsats som kunnat dras utifrån resultatet är att det inte finns en perfekt fysisk miljö för att främja språket vid måltiden. Istället är det förskollärarens förhållningssätt och den aktuella barngruppens behov som har betydelse.