För att elever ska nå skolframgång krävs det att elevens lärande sätts i centrum. Trondman formulerar det på följande sätt: ”Att jag som elev kan lära mig så att jag lär mig att jag kan lära mig” (Lund & Lund, s. 202). Med andra ord menar Trondman att elever som kan utveckla sin kognitiva förmåga också utvecklar en tilltro till sitt eget lärande och sin förmåga att lära. Att som elev ”fatta att man kan fatta och vill fortsätta att utveckla sin förmåga att fatta” (s. 202) är därmed ett nödvändigt utfall av undervisningen för att eleverna ska ges möjlighet att bli agenter i sitt eget lärande, det som enligt UDL beskrivs expert learners. En viktig utgångspunkt utifrån idén om expert learners är begreppet metakognition (Boyle, Rosen & Forchelli, 2016). Metakognition kan relateras till de olika strategier som elever tillägnar sig i sin lärandeprocess och sedan använder för att engagera sig i en uppgift och i själva lärprocessen arbeta självreglerande genom att själv initiera och styra det egna lärandet. Spencer (2011) uttrycker att elever måste få visa på sin kunskap på det sätt som passar den enskilda elevens sätt att lära bäst. Elever kan behöva olika mycket stöd i arbetet, men målet är att alla elever ska utvecklas till experter på att lära, dvs. att de ska lära sig hur de lär bäst och vad de behöver använda för strategier för att nå bästa resultat (CAST, 2018).