Våta marker utgjorde tillsammans med andra miljöer en variation i det historiska landskapet. När människor behövde den våta marken för odling betraktades den som ogynnsam och marken avvattnades. Endast 10 % av den ursprungliga våtmarksarealen finns idag kvar i Skåne. Våta marker blev begreppet våtmarker när människan förstod dess värden. I uppsatsen studeras våtmarksförändringar och markanvändningsutveckling mellan tidigt 1800-tal och 2017 vid Ivösjön i nordöstra Skåne. Uppsatsen kartlägger också hur dikningsföretag har påverkat våtmarkernas förändring.  Utifrån historiskt kartmaterial och Lantmäteriets höjddata har GIS-analyser utförts och jämförts med relevant litteratur. Våtmarkernas kvarvarande areal är mellan 9 % och 14 % och samstämmer med de generella siffrorna över Skåne, dock finns avvikelser vid ett område (43 %). Markanvändningens utveckling följer de allmänna trenderna. Hur dikningsföretagen påverkat markanvändningen kräver vidare undersökningar.