De fyra informanternas möten med nyanlända varierar i de tre verksamheternas som beskrivs i uppsatsen gällande nyanlända. Likaså undersöks hur särskilt stöd organiseras gällande nyanlända elever. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur fyra lärare uppfattar organisationen och mötet med nyanlända som är i behov av särskilt stöd, utifrån ett relationellt förhållningssätt. Ämnet har relevans för yrket eftersom det i examensordningen för specialpedagog ingår att visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att arbeta självständig med arbete med elever som är i behov av särskilt stöd (SFS, 1993:100). Teoretisk utgångspunkt för uppsatsen är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell (Bronfenbrenner, 1979). Möten och organisation undersöks genom en kvalitativ studie i form av fyra intervjuer. Det som beskrivs i resultatet är tre teman: mötet med nyanlända, relationellt förhållningssätt och särskilt stöd. De viktigaste resultaten är beskrivningen som görs om möten med nyanlända elever och hur arbetet organiseras gällande kartläggning och särskilt stöd. Det som beskrivs är hur det organiseras centralt och i skolorna. Slutsats som dras är att organisationen gällande nyanlända elever i behov av särskilt stöd skiljer sig i de tre verksamheterna och då främst organisation centralt i kommunerna. Det resultat som liknar varandra är kartläggningen för nyanlända elever. De har lagt ned tid på den delen av organisationen i de fyra informanternas skolor/verksamheter. Förslag till fortsatt forskning är en fallstudie med elever som börjat på gymnasiet och är nyanlända och att följa dem under tre år på gymnasiet.