Jordbruksomvandlingen i Sverige under 1700- och 1800-talen förde med sig stora förändringar. Skiftenas genomförande med hopslagning av ägostycken möjliggjorde nu att allt mer mark kunde läggas under plogen och vallodling introducerades i allt större skala i åkerns växtföljd. Något som medförde ängarnas minskade betydelse för produktion av vinterfoder till djuren. Studien grundar sig därmed i att kartlägga ängens betydelse för Skåne under perioden 1865-1920, i ett led att förstå de faktorer och processer som kan ha påverkat jordbruksomvandlingen och ängarnas försvinnande. Utifrån jordbruksstatistiken har andelen äng jämförts i förhållande till åkern vilket har givit ängens relativa andel och förändring för de skånska häraderna över perioden. Andelen äng har genom en komparativ metod därmed kunnat jämföras med förutsättningar från bygdeindelning och Skånes jordarter. Resultatet visar att andelen äng i förhållande till åkern under perioden förhåller sig på låga nivåer. Dock har Norra Åsbo, Västra och Östra Göinge en betydligt större andel äng än övriga härader. Den låga andelen äng i förhållande till åker tyder på att nya odlingstekniska lösningar införts. Metoder som rimligen inte var lämpliga för Norra Åsbo, Västra och Östra Göinge.