Detta examensarbete behandlar vad som skrivs under rubriken behov i åtgärdsprogram och huruvida skolor följer Skolverkets riktlinjer från 2014, gällande hur behov i åtgärdsprogram bör formuleras. Studien baseras på 65 åtgärdsprogram från åk 4-6 som vi har begärt, och fått in, från 19 slumpmässigt utvalda skolor i hela Sverige. Åtgärdsprogrammen tolkades utifrån ett relationellt och kategoriskt perspektiv med en hermeneutisk ansats. Vid vår analys framkom det sju olika teman under rubrikerna svårigheter och behov. Dessa teman visar att skolor i stor utsträckning skriver elevens behov  på ett sätt som inte överensstämmer  med Skolverkets senaste riktlinjer, och att behov i många fall inte utgörs av just behov, utan skrivs som svårigheter, diagnoser, personliga egenskaper, oönskat beteende och oreflekterat tyckande kring eleven. Resultatet visar att en majoritet av de åtgärdsprogram vi har analyserat representerar ett kategoriskt perspektiv. Tidigare forskning visar på hur formuleringar som dessa kategoriserar elever och har en identitetsskapande funktion hos eleven. Om skolproblem knyts till individen, leder detta inte till förändringar i lärmiljön. Forskning visar också att dessa formuleringar kring elever kan upprätthålla och underbygga ett kategoriskt perspektiv i skolan. En tänkbar anledning  till att Skolverkets riktlinjer har svårt att få genomslag i praktiken är att dessa i sig lämnar stort tolkningsutrymme för skolledare och skolpersonal. Examensarbetet kan visa på att Skolverkets riktlinjer från före 2014, där det rekommenderades att elevers svårigheter skulle beskrivas under rubriken behov, fortfarande följs.