Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka diskurser som framträder när förskollärare talar om det standardiserade observationsmaterialet TRAS. Studien bygger på en kvalitativ metod där sex förskollärare har deltagit i semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin har sedan analyserats och tolkats utifrån en diskursanalytisk ansats för att förstå bakomliggande diskurser. De diskurser som är framträdande och som diskuteras är den moderna synen och den postmoderna synen på kunskap och utveckling.

Resultatet visar att den moderna och postmoderna diskursen löper parallellt i förskolans verksamhet. Förskollärare verkar vilja uttrycka sig i termer av det postmoderna perspektivet men i talet om det standardiserade observationsmaterialet TRAS blir det svårt att undvika begrepp som kan härledas till den mer moderna synen på barns utveckling och lärande.

Förskollärare finner svårigheter att fylla i det standardiserade observationsmaterialet då kunskap är beroende av kontext. När ett barns kunnande fylls i studeras barnet i särskilda planerade eller oplanerade situationer. Förskollärarna bedömer först barnet enskilt för att sedan diskutera i arbetslaget. Barnet studeras från ett vuxenperspektiv och tränas utan vetskap för att nå en viss kunskap. Därmed uteblir lärprocessen i jakten på den sanna kunskapen.

Tiden är en avgörande faktor vilket påverkar att materialet inte används som en integrerad del i verksamheten. Den sanna kunskapen som materialet eftersträvar exkluderar mänsklig mångfald som samhället präglas av i vår tid.