Denna uppsats handlar om samspelet mellan hemmet och fritidshemmet och hur det

kan påverka elevens trygghet, trivsel och personliga utveckling på fritidshemmet.

Syftet med denna studie är att i viss mån studera vad rektorer men främst vad

pedagoger och vårdnadshavare anser om kommunikation och samverkan mellan hem

och fritidshem. Vi redogör för vad skolans föregående och gällande styrdokument

menar om samverkan med hemmet samt ger en teoretisk bakgrund som beskriver vad

forskning och litteratur säger om ämnet. Vårt teoretiska perspektiv i uppsatsen är det

sociokulturella perspektivet som utgår från lärande, kommunikation, kontext och

artefakter. Av dessa nyckelbegrepp fokuserar vi på kommunikation och det lärande

som sker mellan pedagoger och vårdnadshavare när eleven sätts i centrum för

diskussionerna. Genom skriftliga frågeformulär till vårdnadshavare, pedagoger och

rektorer på fyra utvalda skolor samlades en mängd data in för att kunna belysa detta

område. I analysen av dessa uppgifter framkom att de flesta är nöjda med dagens

samverkan men att det finns några förbättringsområden, främst rörande vilken typ av

information som ges mellan respektive pedagoger och vårdnadshavare. Resultatet

visar att samarbetet kring eleven till stor del beror på relationen mellan

vårdnadshavaren och pedagogen och att en fungerande relation ger en fungerande

samverkan, som i sin tur kan gynna elevens personliga utveckling.