Sedan Riksantikvarieämbetets rikstäckande fornminnesinventeringar under 1980 och 90-talen har kunskapsläget för en rad fornlämningstyper förändrats, särskilt tydligt är detta för agrara lämningar. I föreliggande uppsats har en kritisk granskning av FMIS utförts med hjälp av en detaljkartering av en del av ett sedan tidigare känt fornlämningsområde i Södra Rörums socken, Skåne. En för kulturmiljövården ny inventeringsmetod, linjetaxering, har testats på samma fornlämningsområde. Linjetaxering har inte använts i större utsträckning inom arkeologi och kulturgeografi men är vanligt förekommande inom t.ex. biologi. Vidare har fornlämningsområdet placerats i en landskapshistorisk kontext i samarbete med en pollenanalysstudie av en angränsande mosse. De fossila åkerformerna är tidigast upplagda under bronsålder. Resultatet visar att det troligtvis skett en ny- eller återuppodling under tidig medeltid som illustreras och diskuteras i ett senare avsnitt i arbetet. Huvudfrågeställningens resultat styrker att det finns en underskattning av antalet lämningar i FMIS. Dessa resultat stämmer väl överens med en liknande studie i Västra Götaland och t ex med inventeringarna i samband med vägbygget E4 vid Örkelljunga.